Projektarbetet

Förbjudna samtalsämnen inom pedagogiken

Samtal om och kring utvalda konstverk från Göteborgs konstmuseum från 1500-talet fram till vår egen tid.

Edwaert Collier, Vanitas, 1704

Döden. Helvetet.

Allt har sitt slut.

”Man kan inte skatta sig lycklig innan man dör, för det är så man får veta hur det blir”

Tror ni på ett liv efter döden?

Tror ni då att det livet man levt nu kan påverka om man kommer till himlen/helvetet?

Nils Forsberg ”Akrobatfamilj framför cirkusdirektör” 1878

Barnarbete

Hur barn hade det förr och hur barn har det i andra länder?

Det kan vara en barnarbetare som sytt er tröja. Hur känns det?

Edward Munch, ”Vampyren” 1893”

Kärlek, svartsjuka, besatthet

Är kärlek alltid något bra och fint eller kan det övergå till det omvända?

”All kärlek är bra kärlek” - är det sant?

Dick Bengtsson ”Landskap med kyrka” 1969

Hur uppfattar ni målningen?

Ondskefull eller fridfull?

Hade er uppfattning blivit annorlunda ifall symbolen inte fanns där?

Vad tänker ni på när ni ser en svastika?

Har svastikan använts som symbol för något annat än just nazismens symbol?

Vad skulle hända om man bytte ut symbolen till exempelvis:

-ett upp och nervänt kors

-en playboy-kanin

Vilka andra symboler finns det som har ett väldigt starkt innehåll?

Lennart Hellsing ”spöket i köket” Bilder: Gunna Grähs

Finns spöken?

Har ni sett eller trott att ni har sett ett spöke någon gång?

Paris Bordone, Jupiter och Io, 1550-tal

Otrohet, svartsjuka.

Hur ser ni på otrohet?

Är svartsjuka något fult och något man bör skämmas för?

Kvinnokroppens ideal. Här har en man stått modell för den kvinnliga kroppen. Syns det?

Sagan om spöket i köket och om att prata om spöken med barn...

Jag hann inte vara med på seminariet i tisdags eftersom jag jobbade och det drog ut på tiden. Det hade varit kul att höra om hur det gått för er alla, men får istället försöka uppdatera mig via era bloggar.

För min egen del hade jag en grupp barn i åldrarna 5-6 år på konstmuseet igår. Det var påsklovspyssel och vi skulle utgå från utställningen av barnboksförfattaren Lennart Hellsing. Han har skrivit en saga som heter Spöket i köket där Gunna Gräs stått för bilderna. Sagan handlar om två barn som sitter hemma i köket, när plötsligt ett spöke susar in och vänder fullständigt upp och ner på allting. Äggen flyger, potatisarna ramlar ur kastrullen, rödbetorna trillar ner, spagetti flyger i luften, stekpannan börjar osa, och det blir fullständigt kaos.

Vi började pysslet med att gå in i den moderna avdelningen, mest för att göra oss förstådda med att tavlor och skulpturer inte alltid behöver föreställa något. Detta gjorde jag mest för att vi senare skulle göra göra egna skulpturer och tavlor av spagetti. Jag tänkte därför att de kunde få lite rolig inspiration innan detta genom att titta på abstrakt konst. Så att de sedan inte skulle vara låsta i att bara göra föreställande konstverk av pastan och spagettin.

Efter att vi varit i den moderna avdelningen gick vi till studion. Där tittade vi på tavlorna på väggarna som är originalmålningarna till själva sagan. Vi satte oss sedan ner och läste sagan o spöket i köket. Jag frågade sedan barnen om de fanns spöken? NEJ sa alla barnen, det finns inga spöken. Och, så klart, det som barnen i boken trodde var ett spöke var ju i själva verket bara vinden som ven i ventilen.

Jag var därför tvungen att berätta om en egen (för min del traumatisk) upplevelse gällande vinden som ven i ventilerna. För ungefär sex år sedan då jag tillfälligt bodde hemma hos mina föräldrar i Uppsala, hörde jag ett mystiskt ljud, som om någon ropade Hallå! efter mig. Jag blev fullständigt livrädd och trodde att det spökade. Vågade sedan inte ens vara ensam hemma. Jag trodde jag höll på att bli galen helt enkelt. Men, så var det ju faktiskt bara blåsten som susade och ven i ventilerna hemma. Ungefär samma scenario som i boken alltså.

Vi pratade lite mer om spöken, tills jag kände att det fick vara nog. Dags att börja pyssla istället. För kan man verkligen prata allt för mycket om spöken för barn? Skulle jag kunna ha sagt att jag minsann tror på spöken? Det skulle kunna göra barnen rädda.

Hur som helt ännu en situation och ett ämne som inte alltid passar att prata om som pedagog. Iallafall inte för små barn.

Projektet "Olustiga samtal"

Projektet

I förra veckan höll jag en lektion på Göteborgs konstmuseum inför en gymnasieklass. Tyvärr var det bara tre av eleverna plus deras lärare som kom. Att vara få personer på en visning kan vara på både gott och ont. Ibland kan en liten skara personer leda till mer personliga och intressanta resonemang, men den här gången kom elevernas blyghet i vägen det. Eller så var det jag som inte lyckades dra i de rätta trådarna för att få dem att diskutera kring de ämnen jag tog upp.Lektionen var "bildanalys" och jag stannade, efter att ha talat om Alexander Roslins rokoko-målning, förbi Dick Bengtsons "Landskap med kyrka".

Målningen föreställer en vy med en kyrka i ett gulaktigt kvällsljus och skulle kunna tas för ett trevligt svensk landskapsmåleri (vyn är hämtad i närheten av Linköping). I målningens nedre vänstra hörn har en svart svastika placerats i en vit cirkel med svart kant. En symbol som Dick Bengtson använt sig av i stor utsträckning i sitt måleri. Inte på grund av nazistiska sympatier, utan snarare som en slags kontrastverkan, eller kontext-omvandlare. Svastikan fäller en ond skugga över den till synes inbjudande vyn med kyrkan. En vy som vi gärna kopplar till vårt svenska kulturarv, som många aktar väldigt högt. Vissa kanske allt för högt. Kan Dick Bengtsson vilja påvisa hur skenet kan bedra oss. Att i det till synes vackra och inbjudande döljer sig grym ondska och lögner...?

Jag ber eleverna beskriva målningen själva för att höra hur pass stor betydelse svastikan i det nedre vänstra hörnet påverkar deras beskrivning av tavlans motiv. Svaret blir ganska vagt, förutom att motivet upplevs som ondskefullt, på grund av det otrevliga skymningsljuset. Om jag tolkat Dick Bengtsons egen beskrivning av hans konst korrekt, så ville han måla den trevliga vyn av kyrkan som en kontrast till svastikan. Enligt min egen åsikt ser vyn ganska inbjudande ut. Intressant då att eleverna genast påpekade hur otrevligt lanskapet såg vilket i sin tur påvisade hur symbolen påverkade deras uppfattning av landskapet.

Jag frågade ifall intrycket av vyn skulle ändras ifall man bytte ut symbolen. Ett upp och nedvänt kors? En Svensk flagga? En anarkistsymbol? Tyvärr kom inte samtalet igång så som jag önskat. Vi gick vidare. Tittade på Lena Svedberg "Målning 7" föreställande ett motiv där utgångspunkten varit ett fotografi av Ernest Cole. På bilden syns muskulösa manskroppar som är uppställda i långa led, avkläda, med armarna uppsträckta och ryggarna vända mot oss. Gruvarbetare i Etiopien skall målningen föreställa. I målningen ser man dem uppställda inför ett läkarbesök som utförs i gruvan. När jag frågar eleverna vad de tror motivet föreställer kopplar dem genast till koncentrationsläger under andra världskriget. Trots att personerna i målningen ser mer svarta än vita ut. Kanske en direkt koppling till svastikan i den Dick Bengtssons målning eller så är just andra världskriget koncentrationsläger de flesta kollar ett liknande motiv till?

Hur som helst så var inte den lilla gruppen så öppna för några djupare resonemang. Därför kom jag inte riktigt in på de djupare vatten, som var min avsikt. Hade jag ställt mer väl valda frågor och samtidigt haft en mer talför grupp, hade jag mer kunnat komma in på frågor, som enligt vissa skulle kunna ses som ett övertramp gällande vad en pedagog ska diskutera.

Däremot kommer jag att få en ytterligare chans att genomföra mitt projekt nästa vecka då en lite äldre grupp från en folkhögskola kommer. Tills dess ska jag slipa mer på frågorna så hittar rätt punkter att trycka på och på så vis få i gång en intressant diskussion.

Jag ska skriva ner senare vilka verk jag kommer att väja och hur frågorna kommer att ställas samt var det är jag vill jag vill komma. I efterhand kan jag gå tillbaka och se ifall det blev som jag hade tänkt mig eller helt annorlunda. Att poängtera är däremot att jag inte kan gå allt för långt i mina diskussioner i hopp om att snudda vis förbjudna ämnen. Det passar sig inte att låta en grupp som kommer och betalar för en visning bli försökspersoner. Men jag kan självklart röra mig i den sfären. Det är i vilket fall som helt en intressant diskussion när det kommer till konst. Visningen kommer även vara om modernismen, vilket gör det mer legitimt att komma in på mer "konstig konst".

projektarbetet...

Förra tisdagen gick vi igenom den obligatoriska kurslitteraturen. Jag hade innan bland annat läst igenom "Första hjälpen i samtidskonst". En mycket bra pdf tycker jag, som (till skillnad från "Se mer") gick ner på djupet i verken utan att fullständigt trasa och nöta sönder dem. Sedan innehöll ju "Första hjälpen i samtidskonst", ungefär samma idé som jag hade tänkt ägna mig åt i mitt projetarbete.

Bohusläns museum hade tagit fram ganska kontroversiella konstverk till denna pdf och arbetat fram diskussionsfrågor kring dem. Däremot fanns inget resonemang kring om det är ok att prata om dessa ämnen. Abort till exempel. Det var en intressant diskussion på seminariet i tisdags. Många var tveksamma till att man skulle prata om abort för högstadie/gymnasieklasser...vissa för.

Detta är ju väldigt intressant och hör nära samman med essän jag skrev i förra kursen om vilka konstnärer det är som "sprider olust i det offentliga rummet" (Citat: Göran Hägglund). Lite snuvad på konfekten kände jag mig därför efter att ha tittat igenom pdf'en. Någon hade ju redan gjort (typ) det JAG ville göra!

Men det hindrar ju däremot inte mig från att göra något liknande. Min projektidé är alltså som sådan;

Vad är okej att prata om som pedagog? Vad är tabu och var går gränsen? NÄR och HUR blir det "OLUSTIGT"?

För att begränsa mig tänkte jag hålla mig till exempelvis Konsthallen, eller annat museum för samtida konst. Om jag inte hittar någon "olustig konst", i den bemärkelsen kan jag däremot alltid vrida och vända på konsten och dess betydelse. Om jag väljer ett par verk (som till ytan kan se ganska snälla och lustfyllda ut) och gör sedan diskussionsfrågor kring respektive verk (liknande som i pdf'en) som är "olustiga".

Exempel 1: En madonnamålning med en naken Jesus eller nakna änglar. Kan man vrida den tolkningen till barnporr eller annat olustigt? Är det okej att visa bilder på nakna barn i dagens samhälle?

Exempel 2: Edward Munch's "Vampyren". Där skulle resonemanget kunna handla om sadomachosism...?

Det är ju betraktaren som gör sin tolkning av konst, och den tolkningen kan bli allt från lustfylld eller olustig, beroende på betraktarens tankegångar. I det här fallet kan pedagogen vara den som drar ut all tänkbar "olust" ur konsten. För om man då återgår till Hägglunds (uttjatade) uttalande om den olustiga konsten och verklighetens folk, kan man ju fråga sig detta; Tittar Hägglund på ett fotografi av Natalia Edenmont, utan att ha en aning om bakgrunden till dessa foton (nu menar jag hennes foton av döda kattungar och möss). Då kanske Hägglund tänker "Åh så lustfyllt! Gulliga kattungar", men skrapar man på den lustfyllda ytan finner man något olustigt.

Jag skulle alltså vilja skapa liknande diskussionsfrågor som de i "första hjälpen i samtidskonst". Men till skillnad från dessa verk, vill jag välja några verk som inte är självklart "olustiga" i den bemärkelsen. Alltså - göra den lustfyllda konsten olustig.

Anledningen till det här projektet är att det är intressant att diskutera kring vad som är okej att prata om som pedagog och fortsätta reda ut vad som är lustig och olustigt eller om det är helt utifrån betraktaren/pedagogen att avgöra.

"Rök allt du kan. Inklusive ditt könshår." (?)

Jag började här om dagen att sporadiskt bläddra i Yoko Ono's Grapefruit. Kände att jag hade kört fast i min idé om projektarbete och hoppades på inspiration. Först blev jag mest irriterad över boken som verkade varit skriven under en seglivad syratripp...Irritationen lade sig dock efter att jag lyssnat på cd'n där hon förklarar sig. Nu tycker jag nästan att boken är bra. Ska ge den en chans till.

Tack för era fina kommentarer. Själv har det tagit lite tid för mig att förstå mig på bloggandet helt och hållet. Men jag ska ge det lite mer tid och exempelvis lära mig att ge kommentarer jag med...

NY projektidé!

Ny projektidé:

Jag skippar min förra idé. För det första har den ingenting att göra med samtidskonst och för det andra känns projektet i sig lite för lätt att genomföra.

Efter handledarsamtalet förra tisdagen kom vi fram till att jag skulle satsa på något som innebär en större utmaning plus att jag skulle kunna spinna vidare på den essä jag skrev under förra kursen. Essän utgick från det omtalade uttalandet av Göran Hägglund gällande "det vanliga folket" och kulturetablissemanget som kritiserade deras sätt att leva. I texten nämnde han även konstnärer som någon slags bov i dramat - "konstnärerna som sprider olust i det offentliga rummet".

Just det där med olust intresserade mig. Även hela vår dåvarande grupp som hade stora planer på att själva bege oss ut i det offentliga rummet och sprida olust (exakt hur kom vi dock inte fram till...fejkade p-böter på bilar var en idé)

Hur som helst, så försökte jag reda ut vad Hägglund egentligen menade med "olust". Jag tog ett par offentliga konstverk som exempel och resonerade kring hur pass olustiga eller lustfyllda de var...

Min nya idé är alltså att utveckla det här resonemanget genom att tillämpa det i praktiken i en pedagogisk situation. Min frågeställning kommer här vara;

Får en konstpedagog/guide prata om vad som helst?

Samtidskonsten skildrar ständigt olika företeelser, som politik, kärlek, hat...osv osv...Ibland kan det skildra sådant som är tabu, sådant som vi inte riktigt vågar prata om. Hur förhåller sig en konstpedagog till sådana situationer. Ska hon/han stå och prata snusk/porr/våld/död/sex för folk. Kan det bli för oanständigt och olustigt? Och bör man då hålla sig lite mer lågmäld som pedagog/guide för att inte uppröra någon?

Syftet med detta är att söka ta reda på var gränsen går. Eller finns det någon gräns?

Jag tänkte utföra detta genom att hitta en utställning, där man kan dra associationer till något "olustigt". Vilken är ännu inte bestämt. Conny Karlsson's parafras på Candy Darling är en tanke...vissa personer blir ju tydligen fortfarande besvärade av allt som inte är hetro. Eller konstmuseets utställning med Magnus Wallin. Där skulle man kunna prata om kusliga och olustiga saker som död/spöken/vålnader osv.

Exakt hur detta ska genomföras är ännu inte helst klart...

Idé till projekt...

Idé till projekt:

På Göteborgs konstmuseum har nyligen den moderna avdelningen öppnat med verk från samlingarna från tiden 50-70-tal. Utställningen är uppdelad i tre avdelningar med bland annat en del som främst präglas av abstraktion och konkretism. En förhoppning är är kunna genomföra ett pedagogiskt arbete kring just den delen av utställningen där begreppet abstraktion kontra konkretism diskuteras. I samband med detta skulle besökarna få tillämpa att använda abstraktion som uttrycksform för att på så vis få en djupare förståelse av konstformens innebörd.

Var och en skulle under visningen, som kommer utgå från några utvalda verk, själva få fundera över en företeelse, ett ting eller en känsla som de senare skulle få gestalta abstrakt. Detta genom att anordna en verkstad i studion där det skall finnas tillgång till olika material så som papper i olika färger, vattenfärg, färgpennor och liknande.

Deras bilder skulle sedan hängas upp och och bli möjliga för andra besökare att se.

Målgruppen är främst högstadieklasser men man skulle även kunna tillämpa denna lektion/workshop på både yngre och äldre grupper. För de yngre grupperna är det främst diskussionen kring modernism/postmodernism samt abstraktion och konkretism som får tas ner på en mer begriplig nivå samtidigt som man för de äldre kan gå ner djupare i diskussionen.

Nu består däremot inte denna utställning av samtidskonst, men samma företeelser och stilarter finns i den samtida konsten, så att diskutera och arbeta kring ämnet känns även relevant i en samtidskontext.

Jag vet ännu inte ifall projektet kommer att kunna genomföras i verkligheten. Jag har hört mig för angående eventuellt genomförande och hoppas på att det skulle kunna gå bra!

Exempel på verk att utgå ifrån är bland annat Olle Bertling (konkretism) och Lennart Rodhe (Abstraktion).

Anledningen till att jag väljer just denna utställning är främst för att Moderna avdelningen är den, för tillfället närmaste utställning man kan komma samtida konst av de utställningar som kommer visas på GKM under våren, med undantag för någon/några mindre utställningar med samtida verk.

Kommer det inte att finnas möjlighet att anordna den här visningen/lektionen med en skolklass har jag tänkt mig att använda mig av bekanta som jag själv tar med mig på en visning och sedan anordnar en workshop med hemma.