måndag 1 mars 2010

projektarbetet...

Förra tisdagen gick vi igenom den obligatoriska kurslitteraturen. Jag hade innan bland annat läst igenom "Första hjälpen i samtidskonst". En mycket bra pdf tycker jag, som (till skillnad från "Se mer") gick ner på djupet i verken utan att fullständigt trasa och nöta sönder dem. Sedan innehöll ju "Första hjälpen i samtidskonst", ungefär samma idé som jag hade tänkt ägna mig åt i mitt projetarbete.

Bohusläns museum hade tagit fram ganska kontroversiella konstverk till denna pdf och arbetat fram diskussionsfrågor kring dem. Däremot fanns inget resonemang kring om det är ok att prata om dessa ämnen. Abort till exempel. Det var en intressant diskussion på seminariet i tisdags. Många var tveksamma till att man skulle prata om abort för högstadie/gymnasieklasser...vissa för.

Detta är ju väldigt intressant och hör nära samman med essän jag skrev i förra kursen om vilka konstnärer det är som "sprider olust i det offentliga rummet" (Citat: Göran Hägglund). Lite snuvad på konfekten kände jag mig därför efter att ha tittat igenom pdf'en. Någon hade ju redan gjort (typ) det JAG ville göra!

Men det hindrar ju däremot inte mig från att göra något liknande. Min projektidé är alltså som sådan;

Vad är okej att prata om som pedagog? Vad är tabu och var går gränsen? NÄR och HUR blir det "OLUSTIGT"?

För att begränsa mig tänkte jag hålla mig till exempelvis Konsthallen, eller annat museum för samtida konst. Om jag inte hittar någon "olustig konst", i den bemärkelsen kan jag däremot alltid vrida och vända på konsten och dess betydelse. Om jag väljer ett par verk (som till ytan kan se ganska snälla och lustfyllda ut) och gör sedan diskussionsfrågor kring respektive verk (liknande som i pdf'en) som är "olustiga".

Exempel 1: En madonnamålning med en naken Jesus eller nakna änglar. Kan man vrida den tolkningen till barnporr eller annat olustigt? Är det okej att visa bilder på nakna barn i dagens samhälle?

Exempel 2: Edward Munch's "Vampyren". Där skulle resonemanget kunna handla om sadomachosism...?

Det är ju betraktaren som gör sin tolkning av konst, och den tolkningen kan bli allt från lustfylld eller olustig, beroende på betraktarens tankegångar. I det här fallet kan pedagogen vara den som drar ut all tänkbar "olust" ur konsten. För om man då återgår till Hägglunds (uttjatade) uttalande om den olustiga konsten och verklighetens folk, kan man ju fråga sig detta; Tittar Hägglund på ett fotografi av Natalia Edenmont, utan att ha en aning om bakgrunden till dessa foton (nu menar jag hennes foton av döda kattungar och möss). Då kanske Hägglund tänker "Åh så lustfyllt! Gulliga kattungar", men skrapar man på den lustfyllda ytan finner man något olustigt.

Jag skulle alltså vilja skapa liknande diskussionsfrågor som de i "första hjälpen i samtidskonst". Men till skillnad från dessa verk, vill jag välja några verk som inte är självklart "olustiga" i den bemärkelsen. Alltså - göra den lustfyllda konsten olustig.

Anledningen till det här projektet är att det är intressant att diskutera kring vad som är okej att prata om som pedagog och fortsätta reda ut vad som är lustig och olustigt eller om det är helt utifrån betraktaren/pedagogen att avgöra.


3 kommentarer:

  1. spännande tankar om litteraturen. Din projekttanke är intressant och väcker måga frågor men även problem. Finns det en risk att det blir just som kritikerna av viss samtidskonst hävdar, att man shockar för shockandets skulle?

    Samtidigt verkar det finnas en önskan i samhället att till varje pris vara lustfylld hela tiden. Ett exempel är alla inglasade gallerior med väktare som snabbt kan fösa bort alla uteliggare med mera så att alla "vanliga" kan fortsätta konsumera.

    Tanken att göra lustfyllda verk olustiga låter också spännande. Det ska bli roligt att följa ditt projekt.

    SvaraRadera
  2. Jo, jag var själv tveksam till att vrida om all konst och göra det olustig. Det finns en risk att det blir som med Bamse - när han blir omgjord till en knarkande björn eller Pippi Långstrump som blir en galen kapitalist, för att folk gillar att vrida och vända på saker och ting...

    Det bästa är om jag skulle komma över en grupp ungdomar att diskutera några samtida konstverk med på en visning. Frågan är ju dock hur pass otrevliga saker man får prata om innan läraren tycker att det får vara nog...

    SvaraRadera
  3. Håller med Martin! Mycket spännande idé. Har många gånger funderat över vad det är vi bildlärare signalerar när de ställer sådana frågor. På en bildlärarträff i veckan diskuterade vi klassrumsklimat i en bildsal. Är det ett friare sätt för att man målar och kan lyssna på musik? Ibland är det så avslappnat och mysigt att det känns som att elever tror man är en ungdomsledare på en fritidsgård. En fråga jag fick en gång: "Lollo, kan jag få måla en naken muskulös man med 30 slak som ska stå på torget i stan. snälla. Det är en bild som dyker upp i huvudet hela tiden, jag måste få måla det nu!" (Vi höll på med offentlig konst). Haha. Vad svarar man på det? Jag sa bara, Nej, vi målar inte könsorgan här. Punkt. Man saknar ju argument! Varför fick Leonardo lixom. Jaa... Ungefär som varför får hon ha slöja på sig men jag får inte ha mössa i matsalen....

    SvaraRadera